Hjältar och skurkar

[Headmaster]

[ante]

Sommar och ny på forumet. Det tar sin lilla tid att ta igen förlorad tid här. Den här tråden har jag läst med riktigt stort intresse och ska försöka ge den några rader eftersom den här skivan alltid haft en speciell plats hos mig. I samband med att jag flyttade för många år sedan så packades vinylspelaren och samtliga vinylskivor undan och hamnade längst in i ett förråd. För två veckor sedan bestämde jag mig för att plocka fram den och gå igenom arkiven igen å se där fanns mitt nästan sönderspelade exemplar av H & S och sista tiden har jag gjort samma resa som jag gjorde när den kom för 20 år sedan, dvs lyssnat och lyssnat till denna märkligt motsägelsefulla men i slutändan så starka och älskvärda skiva.

För mig var ”Hjältar och skurkar” den andra Anders F skivan jag inköpte och den första ”riktiga” skivan eftersom den första var samlingen från 1984. Året dessförinnan hade jag för första gången på riktigt tagit del av hans musik på riktigt i och med att min morbror införskaffade ”Krig & fred & countrymusic” . Den plattan lånade jag och spelade säkert oftare än vad som var hälsosamt men här fanns musik på svenska som talade till mig och höll mig fast.

Väntan blev lång så när H & S släpptes så ”hängde jag på låset”. Jag minns att jag för sisådär 20 år sedan inledningsvis inte fattade någonting å så är det nu också när jag återupptäcker den. Det finns något enerverande i öppningen med titellåten och ”blue and yellow” En massa ord jag inte får något grepp om och en slags monotoni och disharmoni i musiken och produktionen men ändå en nerv som inte lämnar mig oberörd. Även ”Kärlek på rygg” lämnar mig lätt villrådig även om jag här fann en slags melodi att landa i.

Sen händer det saker:

”Porträtt av en rödögd socialdemokrat” berättade 1986 om något jag så väl känner igen och har sett. Uppväxt och omgiven av personer som ”Sven John Olsson” och pådyvlad ideologin hade jag också kommit att se allt det andra, besvikelsen och uppgivenheten, villrådigheten och det där tillståndet när bara det förflutna till sist verkar väcka en glöd i blicken och låten har en fruktansvärt stark och ihållande aktualitet än idag om än kanske på ett lite annat sätt. Till synes enkelt men ändå så fruktansvärt effektivt berättat ! - Därefter följer ”Sången om Sveriges väl och ve” ännu en sån där gripande och sanslöst bra text som fångar livet i Sverige (sången om den lilla människan) och man har innan man vänder på skivan (härliga vinyl) ändå påmints om varför man längtade efter det här.

Sidan två börjar lite som sida ett med något jag inte riktigt begriper och inte riktigt oförbehållsamt kan ta till mig. Fint och magnifikt får mig ändå att fler än en gång dra på munnen med sina associationer och aktualiteten finns även här kvar. Allt ändras verkligen inte på 20 år (ta en grillbiff njut och häng med)

Ja återstår då den knäckande makalösa avslutningen med ”Fruktan är en bruten vinge” Zick-Zack” (suverän poplåt) , ”Rosen i regnet” och ”Paradisets grav” ( den sistnämnda sannerligen en kanske något bortglömd men oerhört gripande vacker å sorglig pärla). Mycket bättre än så här blir det verkligen inte på svenska ! - Så kändes det då och banne mig om inte känslan här och nu är densamma. Det är en skiva jag ibland har irriterat mig på beroende på de spår jag aldrig kunnat ta till mig och känslan av splittring och ojämnhet har då blivit jobbig men även de lite utflippade spåren är med och bidrar och bygger en av mina riktiga AFR favoritplattor. Mycket beror på lekfullheten, experimentlustan, nerven och en stark känsla av närvaro och att det här är på riktigt och att det finns något att berätta. Lägg till bitvis ohyggligt starka melodier och också den faktorn att denna skiva ursprungligen kom till mig när jag behövde den så vet jag varför den är och har varit så viktig för mig.

[arnbert]

För mig ligger denna platta i botten lyssningsmässigt trots att låtarna är bättre i vissa fall än den sistaplacerade (med två undantag usla) - enda riktiga bottenplattan i F-produktionen - Bravado II.

Men det vore kul att höra uppdaterade versioner av några fler låtar än "Sveriges väl o ve " som ju fick ett skimmer o blev till en riktig favorit av att slippa överocken av 80-talsproduktion
_________________
FBOX
923

[krikkola]

Jag har satt min mp3-spelar på random och den envisades idag med att enträget spela låtar från Hjältar och Skurkar. Har upptäckt att jag tycker riktigt bra om låtarna. Den insikten tog ju några år... ( produktionen lämnar dock fortfarande en del att önska, fast den är ju lite charmig också... ) Rosen i Regnet live på blidösund i fjol var helt knäckande, kanske några fler låtar från H&S skulle dammas av?

Erik

[Ulla]

Har läst igenom denna debatt och blev därför tvungen att snabbt spela igenom Hjältar och Skurkar-plattan. Fast jag besvarar på en lekmans nivå...
Måste hålla med om att 80tals-soundet förstör mycket och ibland har jag svårt att komma igenom det för att kunna nå fram till melodierna och texterna.
MEN! Faktiskt har några låtar växt och växer fortfarande.. Förutom "Sången om Sveriges väl och ve" gillar jag verkligen "Fruktan är en bruten vinge" även "Rosen i regnet" och "Paradisets grav".
Nå jag lyssnar vidare och snart kommer jag kanske helt ur 80tals-djungeln..

bipbip!