The Caviar Pizza Man Is Back - "Landetplattan"

[Kålle]

Jag gillar inte dessa förkortningar på plattornas namn, som är populära här på forumet. Jag skriver då hellre kort Måsarna, Alternativ, Vit Flagg, Kalla Fosterland (sic) osv än kryptiska förkortningar, men i detta fall är det lite krångligt. Jag tror jag det får det får bli Landetplattan…

Det är ett litet mirakel att vi F-heads får ännu en grym platta att spisa. Var denna hamnar i rankningar får vi nog se längre fram i tiden. Det är en platta som bara växer, med klassiska Rönnblomska refränger och vändningar. Jag tycker den cementerar det faktum att den kreativa period som man kanske kan kalla F-recordsperioden och inleddes med Underground och som fortfarande pågår är Rönnbloms klimax i fråga om kvalitéten på plattorna. Annars har jag alltid hållit perioden '77-'83 som guldåldern. men jag börjar tänka annorlunda nu.
Landetplattan visar att vi inte bara haft flax med Underground 1+2 och Tambourines, utan att detta nu är nivån man kan hoppas på, nästan förvänta sig.

Framför allt är det härligt att Rönnblom inte strävar efter nån slags "professionell" perfektionism, utan behåller det oslipade, lekfulla, som på Tambourines och bitvis på plattor som Hysteriska Draget, Kalla Fosterland och Krig & Fred (favoritplattor). Det är intressant och befriande. Och AFRO levererar. Låter verkligen bra, särskilt gitarrer och trummor. Vilka musiker som är verkliga och vilka som kanske är fiktiva är man lite nyfiken på...

Jag gillar verkligen Rönnbloms röst. Har alltid gjort det, även om den känns lite tunn på dom tidiga plattorna. Därför tycker jag det låter bäst när han sjunger okonstlat, rakt, utan för mycket självmedvetenhet eller överdrivet tillgjort. Här får vi lite av varje. Då var det lite jämnare på Tambourines. (Förresten är det lustigt och kul hur Stina Berges röst verkligen blir som en förlängning av Rönnbloms egen röst, dom har många likheter ljudmässigt - dom smälter samman och är ibland svåra att skjila åt.)

Ok, lite lösryckta åsikter om låtarna då. Om vi börjar med lite kritik (han får ju inte gå och bli för sjävgod/förnöjd eller lat!)

En låt som jag inte riktigt gillar är Television, även om det är rätt sött när min sexåriga dotter trallar med i gitarr/piano riffet (redan under första lyssningen), så hon hör tydligen nåt jag inte gör. Ganska svag låt och konstig sånginsats. Den enda andra lite mindre bra grejen är nog, "Se upp för avståndet", själva frasen, (skylttext, liksom gamla bottennappet "Nödutång") låter lite krystat inkilat i sång, ingen vidare musikaliskt klingande fras, men i övrigt en ok låt.

Titellåten känns som en klassiker. Supercool och levererad lite som "Inte rock'n'roll längre" eller "Rambo Boy" (en favorit). Jag har ju lite svårt för när Rönnblom live pratsjunger sönder sina fina gamla melodier, frasering och rytm, men det är annorlunda när dom skrivs som pratsång från början.

Vem Styr Landet 1 och 2 är plattans riktiga höjdare, Kul att ha två versioner av en låt på detta vis. 1:an är underbart vacker och känslig. 2:an tror jag är Rönnbloms bästa "rocklåt" hittills!

Men detta är en guldplatta och man känner tacksamhet och förväntan inför det kommande.

Jag säger er detta som om jag visste, vilket jag inte gör… Som om detta var en självklarhet, vilket det inte är...
_________________
JAG ÄR INTE RIKTIGT SÄKER... DET KAN OCKSÅ VARA FEL...
MEN JAG LEVER, “OH, LA-LA-LA”...

[Hibbitt]

Härlig notis om Landetplattan, Kålle. (AFRO - what? )
Håller med om mycket du skriver.
En mastig och matig och välfylld skiva ja som kräver sina lyssningar för att öppna sig. Och som ofta verkar öppna sig positivt men i vissa fall viker ner sig negativt. Frågan är vilket som är vad. Har inte kommit dit än - den tar sin tid att jobba med som sagt. Ännu ett kapitel, ännu ett äventyr.
_________________
...dom pekar på allt dom pekar på inget programmerade att konsumera...

[Headmaster]

FYI:
Stina Berges text "Se Upp För Avståndet" är en både fin och viktig beskrivning av hennes resa från en tid av drogberoende uppe i Norrland till ett ett helt rent leverne nere i Stockholm. En lång resa, ett långt avstånd, men också ett stort och starkt avståndstagande. Det är nu 16 år sedan hon blev helt vit och nykter och hon är tillbaka i den svenska musikvärlden, nu aktuell med sitt Band Stina Berge Allstars.

Ja, Stinas röst är unik bland svenska rocktjejer. Precis som hennes punkkollega Kajsa Grytt så har hon ett speciellt tonfall och ett sätt att glida på orden som är alldeles speciellt och väldigt attraktivt, tycker jag. Och vi kommer att arbeta mer tillsammans på nästa skiva i trilogin.

(F)Headmaster
_________________
Roll along... Sail away!

[Leverpalt]

Oj! Jag är inte mycket för att hänga på nätforum, men nu kände jag att jag var tvungen att regga mig här. Mina förväntningar var rätt blygsamma på den här skivan; jag älskade i och för sig Underground 2, men var rätt skeptisk mot vol. 1 och Tambourines. Men detta!! Hur många artister är det som gör sin kanske starkaste skiva någonsin drygt fyrtio år in i karriären?!! Kaviarpizzamannen har gått på repeat som få andra skivor de senaste åren. Särskilt titelspåret och Solskenshistorier (den ackordföljden, så snygg!) är favoriter, men det är inte många svaga ögonblick alls. Snygg ljudbild, kul och läckert med de överlagrade rösterna (Är det det som är Nick Cave-influensen?). Kan bara jubla och hoppas på mer i den här vägen.

("Varför är det synd om stackars Koo-Koo?" frågade sexåringen vid köksbordet häromveckan. Det blev upptakten till en lång diskussion...)

[Hibbitt]

[Leverpalt]

Tack, tack.

Jo, jag tror att ungarna här hemma lärde sig en hel del om vad sångtexter kan innehålla, vad det innebär att läsa mellan rader, vad "hundar" kan betyda... Så det tackar vi för!

[Headmaster]

Tack Levepalt för de orden... De värmer!

Just nu känns det bättre än på mycket länge. Det är en starkt kreativ process som har pågått några år... Nu när jag äntligen kan koncentrera mig på musiken. Har ju haft dubbla verksamheter alla år.

I och med de två Underground-skivorna (2007, 2008) och Tambourines & Lovers (2011) har jag fått tid att fokusera på allt låtmaterial som ligger i arkiven...

Just nu färdigställs del två i trilogin "Landet Folket Jaget". Den nya skivan kommer i början på oktober och har titeln "The Cosmopolitan Cupcake Conspiracy"


(F)Headmaster
_________________
Roll along... Sail away!