Gör Vad Ni Vill

/// Oförargliga bakgatsmusikanter kantade vår väg fram till sceningången. När vi kom fram stämde de upp med en nyskriven kampsång och någon kom med en back öl. Hela gränden kokade. Texten var så enkel men ändå så riktig. Släng på en järnkärna! Elda på! Gör vad ni vill!

Nu ska vi ta er med på en resa tillbaka i tiden, i det förgångna... Visa er somligt som kan vara roligt, som kan vara sorgligt... Så gör vad ni vill, gör vad ni vill... För vi gör vad vi vill, och vi gör lite till... Så gör vad ni vill, gör vad ni vill... För vi gör vad vi vill, och vi gör lite till... Nu ska vi blanda, huller om buller, all våran visdom med små krusiduller... Dansa bland dammet till bortglömda toner och vissna visioner... Så gör vad ni vill, gör vad ni vill... För vi gör vad vi vill, och vi gör lite till... Så gör vad ni vill, gör vad ni vill... För vi gör vad vi vill, och vi gör lite till...

Det Ska Inte Bli Något Mera Trams I Din Trädgård

/// Århundrates sång. Tillängnad med största respekt.

Jag kan ännu se framför mig min födelse... Hur jag plötsligt stod där med med världen i min hand... Det var en vacker början, det bådade gott... Precis som alla spågummor spått... Och jag kröp ihop och väntade på ett skott... Och jag var femton år, jag var en sjuklig blodvarm gåta... Ett litet missförstånd som slutade med ett skri... När jag var tjugo år kunde ingen längre gråta... Så jag skrev en melodi, en liten luddig melodi... En sån som folket kunde lära sig, kunde dansa till... Och jag sa till Gud: “Hej, lita på mig... Det ska inte bli något mera trams i din trädgård”... Jag kan ännu känna dofter från min ungdomstid... Unken kvällsbris och doften från ett skadskjutet lamm... Jag var en hungrig spindel, jag tog min chans... Och gjorde succé med min tåspetsdans... Tills jag föll ihop och förlora vett och sans... Och jag var trettio år och jag var samma gamla gåta... När jag blev fyrtiofem bar jag hem en tragedi... När jag var femtio år kunde ingen längre gråta... Så jag skrev en melodi, en liten luddig melodi... En sån som folket kunde lära sig, kunde dansa till... Och jag sa till Gud: “Hej, lita på mig... Det ska inte bli något mera trams i din trädgård”... Jag kan ännu höra toner från en speldosa... Tre ackord och jag ser en trumpen teddybjörn... Som blev våldsamt kramad kväll efter kväll... Tills jag fann att det var en plastmodell... Och jag bröt ihop och väntade på en smäll... Och jag var sextio år och jag var samma gamla gåta... I ett flummigt månsken försvann all poesi... Nu är jag sjuttio år och nu måste jag få gråta... Och trots all hysteri har jag gjort en melodi... En sån som folk kan lära sig, som dom lätt kan dansa till... Och jag säger dig Gud: “Hej, lita på mig... Det ska inte bli något mera trams i din trädgård”...

Inga Gränser

/// “...and everything is one dream, one appearance, one flash, one sad eye, one crystal lucid mystery, one word.”
från Desolation Angels av Jack Kerouac

Det finns ingen galenskap, ej heller något sunt förnuft... Ty alla värderingar har just blivit ett, ett med dig och mig... Det finns ingen idioti, ingen kallar sig längre geni... Ty alla värderingar har just blivit ett, ett med dig och mig... Ingen vet var ingenstans tar vägen, alla vet var någonstans är... Långt där uppe, där ute, där stjärnorna dansar och glänser... Där finns inga gränser... Det finns inget flammande mörker, ej heller något dunkelt ljus... Ty alla värderingar har just blivit ett, ett med dig och mig... Det finns ingen färglös sanning, ej heller någon fager lögn...

Stygg Stygg Whisky

/// Frisco Jet Set and the Tiger Boys spelar upp till dans och jag blir förd i säkerhet bakom flygeln av en bedårande servitris. Kvällen är en blandning av gammalt och nytt.

Det är redan lördagskväll, och på ett sjaskigt stadshotell... Har jag lastat över mina sorger på dig... Men det är en bagatell, och om du är riktigt snäll... Får du följa med nerför floden med mig... Men du är en stygg stygg flicka, försöker lura i mig stygg stygg whisky, jasså-ja... Du är en stygg stygg flicka, försöker lura i mig stygg stygg whisky... Och gräslig konjak, men jag älskar dig ändå... Och dina sköna choser, och din fräcka poser, och dina smaskiga... Folket kommer, folket går, och jag hör hur klockan slår... Det är redan midnatt men jag väntar på dig... Känns som salt i öppet sår, och det är knappt att jag förstår... När du säger nej åt en flodtur med mig...

Fem År På Torken

/// Skriven efter ett besök på Café Plym – dagdrivarnas paradis, ledighetskommitténs lilla oas.

Fem år på torken, och nu dricker han bara Coca Cola... Och hans fru säger: “Du kan väl ta dig en sup nu”... Men han har satt på korken, faller inte för frestelsen att skåla... Vid hans dukade bord höres fromma ord, Jesu ord... Söndag är helgdag och han tar sin fru till kyrkan... Och istället för fyllsnack och buller och bång... Blir han ljuvligt berusad av änglasång... Han måste hålla färgen när Kalle Jägga kommer med litern... Se sig för vad han gör nu när dagen dör... Han tar sig upp i bergen, där är han långt långt borta från spriten... Han kan se, han kan be, han kan även få tid att le... Söndag är helgdag och han tar sin fru till kyrkan... Och istället för fyllsnack och buller och bång... Blir han ljuvligt berusad av änglasång...

Jag Ser En Eld Som Brinner

/// Triumferande slår jag händerna mot knäna och vrålar ut min längtan efter allting.

Efter fjorton timmars tankeverksamhet... Då jag mest har tänkt för andra än mig själv... Då kan jag äntligen dra nytta av vad jag vet... Då kan hjärnan få dansa en tango med min nyfikenhet... Jag ser en eld som brinner, jag ser en måne stor och rund... Och ugglorna i uggleboet tänker... Nu kan jag lägga mig i daggvått gräs och vila mig en stund... Medans tokig måne i mörk skogssjö blänker... Ta av dig din dagdräkt, ta mig i hand... Och jag lovar dig att rodna om jag kan... Blås mig i nacken, knyt upp mina band... Har vi gåshud på kroppen kan vi kanske hjälpa varann...

Jag Behöver Ditt Stöd

/// Ge mig ett enkelt gammaldags skratt och jag skall ge dig tiofaldigt tillbaka.

Kom, kom till mig som en vindpust... Ja, jag vill dela din livslust, om du vill dela mitt bröd... Om, om mitt blod börjar brinna så får du inte försvinna... För jag behöver ditt stöd... Tiden fladdrar, livet flimrar, med ordspråk och citat... Dom jag begagnar kan ej glimra, det är bara valigt prat... Men hur ska vi ha’t?... Kom... kom till mig som ett skogssus... Ja, jag vill se dig i dagsljus, nu när natten är död... Om, om det hela känns riktigt, så ska jag ta det försiktigt... För jag behöver ditt stöd...

Ramlösa Kvarn

/// Plötsligt och oförklarligt är allting bara en trasig dröm. Skrattet fastnar i halsen och nu är det min tur att sitta i ett hörn och gråta över spilld mjölk.

Nu har jag suttit och tänkt på vad som hittills hänt... Det är så fruktansvärt grått och trist här på min förstukvist... Allt är förändrat sedan sist vi sågs... Det är inte längre någon vacker syn... Det är något jag lätt konstaterar... Det är inte längre sig likt i byn... Det är något som inte fungerar... På Ramlösa Kvarn! Ramlösa Kvarn! Ramlösa Kvarn! Ramlösa Kvarn!... Det måste vara ett missförstånd... Du faller sönder och samman framför mig... Och låter din skönhet få dö... Nu har jag sett mig omkring bland det som en gång var... Vårat hemgjorda paradis med gärdsgård och hallonris... Allt är förändrat på alla sätt och vis... Jag hittar inte mitt älsklingssnår... Det är så mycket jag saknar... Jag undrar just vad som återstår... Den dag då människorna vaknar... På Ramlösa Kvarn! Ramlösa Kvarn! Ramlösa Kvarn! Ramlösa Kvarn!... Det måste vara ett missförstånd... Du faller sönder och samman framför mig... Och låter din skönhet få dö... Nu har jag druckit mitt te, nu kan jag ge mig av... Men att säga farväl är svårt till något som ändå är vårt... Jag samlar ihop mina tankar och det känns hårt... Jag har en vän som har sagt till mig... Att allt som snurrar är heligt... Nu måste han få förklara sig... Och visa vad som är felet... Med Ramlösa Kvarn! Ramlösa Kvarn! Ramlösa Kvarn! Ramlösa Kvarn!.... Det måste vara ett missförstånd... Du faller sönder och samman framför mig... Och låter din skönhet få dö...

Drömde

/// Till Mariann och natten.

Vi satt och spelade kort en natt... En helt vanlig sommarnatt... En konstig fjäril flög förbi... Lockade fram ett stillsamt skratt... Och jag drömde... Drömde... Drömde att du satt där naken... Drömde... Drömde... Men åh, jag var ju trots allt vaken... Jag satt och tummade på fina kort... Men dom försvann på tok för fort... Sista chansen flög snabbt förbi... Och jag förstod vad jag hade gjort... Och jag drömde... Drömde... Drömde att du satt där naken... Drömde... Drömde... Men åh, jag var ju trots allt vaken... Godnatt min vän och en avskedskram... När skall vår igenkott bli tam?... Dina sista ord flög förbi... Och jag satt kvar med hjärter dam... Och jag drömde... Drömde... Drömde att du satt där naken... Drömde... Drömde... Men åh, jag var ju trots allt vaken...

Camillas Sång

/// Jag kommer ihåg hur det var. Rickard tog henne med på vilda turer över kullarna, spelade munspel för henn i månskenet, drack Darjeeling te uppe på bruket, gjorde ett mästerligt porträtt i olja av henne sittande i ett solkigt linne och skinnjacka med silvernitar. Nu har hon träffat Ann. Vad finns det mer att säga...

Var snäll och fyll Camillas vinglas... Ser du inte att hon vill ha mer, hon vill börja coola ner... Innan solens första strålar dyker upp, när hon hör en tupp... Var snäll och fyll Camillas vinglas... Ingen risk, hon hittar säkert hem, tar första bussen kvart i fem... Kommer lagom ner till stan och får en kram, av en vacker dam som heter Ann... Dom är kära i varann... Hon ljuger lite och hon gråter lite... Men till vissa frågor finns det inga svar... Hon ljuger lite och hon gråter lite... Men plötsligt finns det inga tårar kvar... Och hon tar sin vän i handen och tillsammans går dom ner till sjön... Var snäll och gör Camilla lycklig... Hon behöver någon som är stark, hon förlorar mycket mark... Om hon måste gå omkring i ensamhet... Jag känner henne väl, jag vet... Var snäll och gör Camilla lycklig... Lova att hon får det bra hos dig, annars kommer hon till mig... Hon vet vägen upp till stugan där jag bor med min äldre bror... Hon stannar kvar och leker några dar... Hon skrattar lite och hon gråter lite... När hon sent omsider dansar vägen fram... Hon skrattar lite och hon gråter lite... Hon blir överlycklig när hon träffar Ann... Och hon tar sin vän i handen och tillsammans går dom ner till sjön...

Poem

/// Nu skriver jag endast för att det är så uppfriskande, inte alls för att måsarna ska komma.

flickan som just har blivit kysst sitter tyst med en ros i vänstra handen... pojken lämnar inga spår där han går i den morgonvåta sanden...

Ta Väl Hand Om Louis

/// Han var min favoritbandit i vidbrättad hatt och lumberjacka. Kunde konsten att manipulera med snacket och lägga effektiva rökridåer. Understundom en särdeles nyfiken liten myrpalt. Den siste komikern.

Ta väl hand om Louis... Han var en vän till mig... Säg du minns väl Louis... Han var en vän till mig... Vi byggde kojor vid Ramlösa Kvarn... Alla sa att vi var lyckliga barn... Tills en dag då någon sa: “Att kvarnen ska vi ha”... Ja då reste Louis från Ramlösa Kvarn och mig... Ja då reste Louis från Ramlösa Kvarn och mig...Han har gömt sig i skogarna uppe i norr... Norr, norr, norr... Han har stuckit från fanskap, trubbel och knorr... Knorr, knorr, knorr... Nu så ser du hur det ser ut här... Nu har fan tagit över... Och tjänar massa smutsiga klöver på Ramlösa Kvarn... Himmel och pannkaka... Hur det kan gå... Ja hur det kan gå... Om du träffar Louis... Säg att jag är på väg... Ja om du träffar Louis... Säg att jag är på väg... Hur dom misshandlat Ramlösa Kvarn... Hur dom förstört där vi lekte som barn... Men en dag ska vi ha det bra där: “ För kvarnen ska vi ha!”... Om du träffar Louis... Säg att jag är på väg... Ja om du träffar Louis... Säg att jag är på väg...

Då Flyr Vi Tillsammans

/// Bakgatsmusikanterna hjälper mig intensivt i refrängen och sakta och ståtligt dunstar vi i det varma mörkret.

Skriv ett brev till din älskade mor, säg att vi rider upp i bergen... Långt bort från kringel och krångel, där finner vi frid... Där måndag är söndag i en helt annan tid... Packa kappsäcken full utav vin, och jag tar med mig en flaska konjak... Kom fort, jag väntar vid kyrkan... Jag står där och ser hur fladdermöss ler mot mig... Smyg dig tyst, ta av dig strumpor och skor, hämta hästarna ifrån stallet... Vik av vid Vedberga Gård, där vägen tar slut... Där ogräs är skönt, där sekund är minut... Ta en genväg genom Ros-Majas råg, sedan är du nästan framme... Kom fort, jag väntar vid kyrkan... Jag står där och ser hur fladdermöss ler mot mig... Mitt i natten när allting är svart och när månen har gått i moln... Ja då flyr vi tillsammans... Bort från Ramlösa Kvarn...