I Stockholm LP-debuterar till slut Anders F Rönnblom på Decca med DIN BARNDOM SKALL ALDRIG DÖ. (Två år efter Pugh Rogefeldts debut och fyra år före Ulf Lundell för den som önskar mer kronologi att hänga tidpunkter på. Ok då... tjugofem år före Lars Winnerbäcks första.) Redan en titt på omslaget visar på något stilsäkert egensinnigt. Den gulnade bilden doftar inte bara folkhem utan tidlöshet. Trägolv. En kopp te. En rutig arbetarskjorta. Ett fundersamt men osökt ansiktsuttryck. Kalt och spartanskt och så den där rejäla ringen på höger långfinger. "Hej hur är det med dig/ Liten och tunn/ Lortig om mun/ Du har en kopparorm som heter Rolf/ Och den bor i din ficka."

Sångerna kan te sig skissartade med sina naivistiska bildcollage. Barndomsvärlden är snudd på surrealistisk men jättesnäll och bakom hörnet mullrar ett Vietnam i krig... “DetRåder Brist På Pengar Och Snus” med sin simultanläsning av börsnoteringar är en liten försmak av tokigare tider. Och kommande års LP namedroppas i “Stofésexpandyl”. Först och främst är det titelspåret... en av AFR:s mest bedårande melodier... som överlevt, men så sent som 1995 dök 'Hon Håller Ut Över Vintern' upp som oväntad joker på en spelning.

RAMLÖSA KVARN kom 1972. Skivbolag nu är Epic. Här blommar den värld som antytts på debuten ut på allvar. I tretton små historietter möter vi udda existenser i ett landskap som kan vara Bergslagen eller var som helst. En egen värld kring en mycket svensk glesbygd i en tid som nästan inte längre finns. Måhända är det ett paradis som håller på att förloras men de som blivit kvar har sina kärleksproblem, har sina buteljer, sina drömmar om frihet. Öppningsspåret och programförklaringen 'Gör Vad Ni Vill' har snyggt tandemsolo av Janne Schaffer. Låten 'Ramlösa Kvarn' framförs fortfarande av och till och vi som var där minns gärna en nervigt naken version på Nalens bakficka Stacken våren 2003. “Inga gränser”... en tidlös liten visa... föddes ur ett Kerouac-citat från Desolation Angels.

I den lilla inspirationsrutan finner vi ytterligare spår av beatpoesi och americana: Jerry Garcia, David Bromberg, Ken Kesey, Danny Whitten, Lowell George, Gerard Melanga, m.fl. Och då vi talar 1972 är det imponerande tidigt för en svensk att nämna vissa av dessa namn.

Omslaget doftar som orden i melodierna. Här snuddar vi vid en akustisk och visuell estetik av roots och genuineness som vid den här tiden var vanlig i USA och England; Crosby Stills & Nash, Grateful Dead, the Band, Jethro Tull, Fairport Convention. Ramlösa-plattan är ett av de bästa exemplen vi har i Sverige på detta. Och begreppet Ramlösa Kvarn är väl i det närmaste bevingat nu. Skivans konvolut innehåller också de första exemplen på extramaterial i form av sammanbindande eller vägvisande mellantextsnuttar. T.ex. till den 1.57 korta “Poem”: "Nu skriver jag endast för att det är så uppfriskande, inte alls för att måsarna ska komma."

En småjazzig attityd präglar tredje skivan MÅSARNA LÄMNAR GOTLAND OCH HELA SVERIGE
TITTAR PÅ. Den akustiska ljudbilden är kryddad med congas och elpiano... läckert, laidback och till och med funkigt ibland. Vi har här en ramlösavärld förskjuten åt Gotland till. 'Billys Väntan På Isabell' är stor balladromantik och en klassiker vid lägerelden. 'Nya Temperaturer' pekar framåt. Likaså 'Frestelsens Tempel' som begreppsmässigt kommer att spöka framledes. Avslutningsspåret 'Vinden Låter Oss Få Va Ifred' är lågmäld och en perfekt sistalåt, kanske till och med en önskan att sluta spana efter den ramlösatid som ändå snart flytt. Ord som 'mossbelupen', 'flundror', 'prästgårdsallén' eller 'kvällsvard' är liksom inte de vanligaste i rocktexter, men till rätt musik och med rätt attityd fungerar konceptet utmärkt. Och inget är värt att överge för sakens skull eftersom "...allting som är bra kan göras bättre om man får ta det med sig genom tiderna", som orden föll sjutton år senare.

Titellåten 'Måsarna Lämnar Gotland...' letar sig ännu in på konserter som eventuellt extra-extranummer när inget mer finns att ta till.... då förstås i rasande punkvariant. Men den stora stunden på denna 1973-skiva är 'Ulla Hau'. Mystisk, vilsam, öppen, doftande av nattskärror, tallbarr och ännu ljummen skymningssand. Det går troll i elpianot, spelat av Alain Leroux, tyst tyst... Vem har inte legat där på Fårö med melodin i huvudet och sand i håret? Ett svenskt guldkorn. Omslaget (foldout) är måsar och hav, grått, vitt och blått, enkel-effektivt och målat av Anders F själv.

Så ännu ett sommarinspelat album och 1974 heter det ALTERNATIV ROCK'N'ROLL CIRKUS. Den här skivan kommer gärna i kläm mellan en fas och nästa. Men tematiskt bor den tydligt i ramlösaland även om det smakar lite mer asfalt och bensin här. Och skivbolaget är fortfarande Epic. På omslagsbilagan ser vi bastrummeloggan med 'Anders F Rönnblom & Den Långa Ludna Svansen', Anders F:s första riktiga turnégrupp.

'Skördevisa' har efterfrågats ibland och på senare år är det väl den som i all sin naiva stollighet funkat live, under sena nätter... Men helheten ramlar här lite mellan två stolar. Ett steg verkar vilja tas mot en tuffare framtid men arren är lite väl tamt förnumstiga för det. Och på samma gång inte vismjuka nog för att profilera sig i ett sånt fack. Mer åsidosatt än föregångarna har resulterat i att skivan innehåller några av AFR:s mer okända alster. Men titellåten har spelat sin roll som begreppssättare... detta att påkalla alternativ, något eget, något bredvid, en personlig cirkus. Lite av en varudeklaration för Anders F. Må det sedan vara självvalt eller omständighetstvunget... det är oväsentligt. Det är alltid både och. Resultatet är det viktiga och 'time will tell' som det heter. I spalten "Noteringar" i texthäftet ringlar en galen textmassa som ett embryo till vad som komma skulle. Och det skulle dröja tre år till nästa AFR-släpp.

POESI FÖR KVARNBARN. En samlings-LP med fjorton låtar från Epic-skivorna 2, 3 och 4. Släppt
1981.