Anders första 80-talsskiva är oundvikligen färgad av allt detta. 17 korthuggna låtar av poppig karaktär. Ibland utan en sekunds paus emellan. Lite småstressigt. Ganska elakt. Klart politiskt. Ibland roande. Åsikter har inte saknats på de tidigare sju skivorna... tvärtom. Men här är Anders för första gången politisk kommentator. Precist tydlig ända ut i rimmen på fin, vin, tamburin och Fälldin. Och det är skattefuskare och Säteranstalter och Ola Ullsten och VPK och Cadillac. Faran med den här typen av aktualitetslåtar är att de kan ha begränsad livslängd. Politisk satir har kort bästföredatum. Vad som var lustigt då är inte nödvändigtvis lika lustigt nu eller om hundra år, och skivan lider bitvis av det. Likväl... LP:n innehåller flera gobitar. 'Jag Kysste Henne Våldsamt (23 mars 1980)' är en äkta svensk klassiker... en evergreen från 80-talet. 'Seg Deg' är två minuter tokpop av bra märke. 'Wilson, Chilton, Petty, och Verlaine' etsar sig också fast.

Som en koppling bakåt: långa sjok av Boulevard-texter i häftet och den persiska ringen igen... i bild, i prosa, i låttext. Snyggt skuggspel på omslaget. Är det Ramlösahatten?

Dags för VIT FLAGG med VDN-påbudet "en samling ackumulerade fragment om kärlek och hat blandade med idéer bearbetade efter ett besök på prärien i maj 1981". Den här skivan är ganska extrem. Knepiga upptempolåtar med en touch av ska. Svårgenomträngliga cutup-artade texter. 'Välfärdsmadonna', 'Sjättenovemberkänslan', 'Kokofån'... Den existentiella kärlekstrekanten 'Jesus, Marx och Billy the Kid (del 1&2)' är en suggestiv läcker cowboyritt. Svår att släppa. Titellåten 'Vit Flagg' är pampig och lågmäld på samma gång... favorit hos varje F-head. Följer en god tradition med storartade titellåtar.

Och nu heter det "Anders F Rönnblom & Seskaton". Hjulen snurrar. Stor retrospektiv i Schlager ("Mitt privata krig... 10 års poetiska bilder med Anders F"), julsingeln Det Är Inte Snön Som Faller får + + + + + i Aftonbladet, samlingsalbumet POESI FÖR KVARNBARN rörande Epic-tiden 1972-1974 släpps av CBS

Kommer skivorna alltid på höstarna? KRIG & FRED & COUNTRY MUSIC och Anders F är big. Turnerande. Ungdomsprogrammet som gäller, Casablanca, är han förstås med i. I kvällspressen lyder annonserna "Anders F gör skivor på ett alldeles speciellt sätt". Den tecknade videon med grisar och tomtar till 'Det Är Inte Snön Som Faller' blir snabbt en klassiker. Och mitt i julhelgen kör TV1 en dokumentär på bästa sändningstid. Citat: "Programmet innehåller alltså inte enbart musik utan är ett försök att visa Rönnblom som människa... han är en oerhört spännande person med många bottnar."

En notbok dök upp på marknaden också, '48 låtar'. Valda låtar från alla tio skivorna med harmonianalyser. Nya skivan då? Raka rör i text och i musik, men ändå ett pussel med vitt skilda bitar. Många starka nummer. 'Europa Brinner' som blir singelhit. 'Lång Tid'. en numera bortglömd guldklimp med referenser till boulevarden, den vita flaggen och grumliga kubanska vatten. 'Dimman Ligger Tät' blev framåt millennieskiftet frekvent livelåt oavsett vädersituation. En kakafonipunkig 'Långfingret' blinkade åt Ferlinghetti till och var en snygg öppningssnyting. Den tredelade titelsviten är s.k. 'hilarious stuff'.

Sist på sidan 1 kommer musikbranschens hårdaste spark i skrevet på sig själv: 'Det Är Inte Rock'n'Roll Längre'. Två mil textmassa rabblad/rappad i hundraåttio: "...och ryktet går att nästa vecka kommer att bjuda på Human League/Barry Manilow-projektet som är en packlår bestående av tjugo olikfärgade plattor och väggplanscher och böcker och t-shirts och videofilmer till ett pris av sjuttonhundranittiofem kronor och det låter ju helt fantastiskt men inte fan har det nått med rock'n'roll att göra"... och så vidare. Tre effektiva minuter.

Om sanningen ska fram är det fullt möjligt att hitta några skitlåtar också. 'Doften Av Terror' och 'Barnen Från Berlin är två som inte lär hamna på övre halvan när det är dags för Den Stora Summeringen. Omslaget (Sgt Pepper möter Komedia, typ) innehåller förutom en tävling angående 80-talets mest obscena sound också ett genialiskt samtal mellan Upphovsmannen och Intervjuaren.. dvs Anders F och boulevardpersonligheten Fredrik Fantasmagoria. © 1982. För freden.