AMNESTI ÅT BISARRA GITARRER kan man också döpa skivor till. 1983 kom Rönnblom på att det hade ju ingen gjort tidigare. Och nu var det nya tider. Omslaget var grällt karamellfärgat men med femtitalsartat typsnitt och såg lagom knäppt ut. AFR våt i håret, rödbränd, iklädd solglasögon och ett plagg från någon hawaiiskjorttillverkare (modell Kanada). Drinkfryntligt visande sin senaste polaroidbild... en elgitarrkropps vackra kurvor. Innehållet var också sött och gott och syntigt och tokigt och i mågra fall inte speciellt kul. Ett lappkast igen från föregående LP. De bisarra gitarrerna hette gärna Roland Guitar Synthesizer. Politiken och fredstemat var utbytt mot ett paket surrealistisk bildstormning med färgglada snören. Och ett fett 80-talssound med många bottnar. 'Amnesti' kom på singel. 'Nytt Blod' bröt av med lite akustiskt barnvisesound och några kängor åt de som frågar efter gamla sånger: "Ropen skallar efter Gotlands måsar/ Hej-hå vilka måsar då?/ Ropen skallar efter alternativ/ Hej-hej vilket jävla liv". 'Kvinnan från Catalina' cirklade i drogade missljud och var för spännande för att inte vara vacker. I 'Limbo', kanske den finaste låten här, skymtar Billy och Isabell från Måsarna-LP:n förbi som i dimma. De tolv tiggarna ("den elfte är jag") från Långfingret är med igen, i låten 'Tivoli'.
Facit: En skum men inte ospännande skiva som aldrig används när det är dags att peta ihop setlistor för konserter. Vem som vann tävlingen 80-talets sound från förra skivan? Jodå, det redovisas på innerpåsen. Två år på raken i den här vevan får Rönnblom äran att vara värd för radions Sommar. Men romanen då? Eller vad det nu är för tillfället. "Den skrivs om hela tiden" meddelas i intervjuer.
"Orwell den skojarn skriker gott nytt år" och samlingsskivan DET ÄR INTE SNÖN SOM FALLER samlas ihop. För första gången får vi jullåten på LP. Tolv låtar och allt ska få plats... Hitsen, de personliga favoriterna, de outgivna samlarprylarna. Och det blir lite av varje. Polygram står för noterna så det handlar om åren 1979-1984. Så vad nytt? En halverad och mer strömlinjeformad 'Vem Har Satt Mina Änglar I Bur? Fungerar, men är likväl ett helgerån. 'Sista Festen I Frestelsens Tempel' handlar mer om en valiummodifikation av 'Öknen Lever Och Öknen Dör' (från Vit Flagg) än om Måsarna-låten 'Frestelsens Tempel'. Smyger på snyggt. Vidare '1984 (vilken fest vilken yra)' som är helt ok, och som också fanns på singel. Kataloglyrik av klass. Anne-Lie Rydé wailar med. Ny är också syntpopbagatellen 'Nödutgång'. De viktigaste hitsen finns med. Ibland ommixade och trixade och tillfixade enligt omslaget.
'Snön' och 'Kvarnbarn'... två helt olika samlingsskivor släppta med ett par års mellanrum. De kompletterar varandra men sånt här styrs ju skivbolagsmässigt så båda kopplingarna undviker de råstarka Komedia- och Det Hysteriska Draget-spåren. Debuten får heller inte representeras.
Grafisk formgivning genomgick en revolution de här åren. Det kallades desktop publishing och för att göra en lång historia kort så hoppar jag över den. Det gjorde inte Anders F, som skaffade dator 1985 och började skapa digitala bilder. Plötsligt var det tre år sedan en ny skiva kom. Hög tid 1986, alltså, för HJÄLTAR OCH SKURKAR. Många ville läsa in skotten mot Olof Palme i texterna, men sanningen är att det allra mesta var inspelat innan 28 februari. Omslagsbilderna verkar skildra någon sorts cocktailtillvaro med softade människor i dyra kläder...
Titellåten var Smile-sessionernas 'Heroes and Villains' i svensk tolkning. Ett kul val. 'Sången Om Sveriges Väl Och Ve' som avslutar första sidan är bland det bästa han gjort. En suggestivt svepande melodi med både melankoli och bett i orden. Men sedan... Detta är i stort sett inte lyckat med rönnblomska mått mätt. En 'Landing On Wate' för att tala Neil Young-språk. Syntarna och trummaskinerna begränsar och styr. En ljudbild allt annat än tidlös. Där Amnesti-skivan kunde vara färgrikt djup i syntmattorna, var den här plattan mer småputtrig och spinkig. Dessvärre kärvar texterna också. Några påminner om något Magnus Uggla kunde gjort. Lite för breda sparkar mot lite för öppna dörrar. Aningen för billiga fosterlandskommentarer här och där. 'Fruktan Är En Bruten Vinge' (som citerar 'Doften Av Terror' från 1982) är ändå en godkänd miniatyr. Skivbolaget hette Wave och tre getingar i Expressen blev det när den släpptes i maj.
På sensommaren hamnade Anders i Västervik och träffade Grus i Dojjan, och ett nytt kapitel skulle skrivas.
