ROMANTIKEN (SÅNGER FRÅN DOM FÖRSTA TRETTIO ÅREN, Volym 2) var det mer mjuka komplementet till Frestelsen. Här samlades “Din Barndom Skall Aldrig Dö”, “Ulla Hau”, “Norrländska Vatten”, “Osårbar”och fjorton andra handplockade små smycken. Mindre hitbetonad än 1:an, men lika viktig för såväl nytillkomna lyssnare som hardcorefans. Ytterligare några små pusselbitar ur den digra kollektionen tillgängliga i CD-åldern. Snyggt förpackad och släppt 1994 som aptitretare inför huvudrätten.
CAVIAR PIZZA kom tre år efter Våld. Den här skivan fick inte alls den uppmärksamhet den förtjänade och drunknade i skivfloden hösten 94. Måhända var “Horn För Dig” och nytolkningen av “Frihetskämpar” halvtunna, men delikatesserna väger klart över i pizzareceptet. Några ingredienser: “Shopping Center”. Här kom den... hinten från Våld. Och vilken låt! Tassande Fender Rhodes och vispar, medvetet überlaidback sång och en rabblande text full av svamlande sanningar. “Grand Hotel”. Häpnadsväckande bildcollage. Bandet sträcker ut. “Godståg”. Snyggt slowfunkig shuffle. EU, EMU, Euro, Europa, Euratom? Ett tåg kommer lastat och vad ska man tro? “Sången Om Sveriges Väl Och Ve”. Ny version av en bortglömd 80-talshöjdare. “Bara Vara Nära Dig”. Chosefri och lågmäld.
Jämfört med föregångaren smakar Caviar Pizza mer brandgult. Mer solnedgång och Hötorgsskrapor. Musikerna är delvis desamma som på Våld och delikat samspelta. Peter R Ericson har tagit över sologitarren och det fungerar utmärkt. Fortsättning följer.
EN POPKLASSIKER. Samlings-CD utgiven 1995 av Spectrum/Karusell AB. En lågbudgetpryl i fasansfull design och inget AFR själv ansvarat för. Underligt urval: LP:n “Det Är Inte Snön Som Faller” rakt av plus sex låtar som verkar plockade i blindo från Polygramtidens skivor. Ingen kompilation att rekommendera även om det förstås finns bra låtar här också.
