“Anders F Rönnblom deltar i höstens 3D-festival” (med rödblå pappglasögon i tidningen Arbetet). “Digital penna ersätter gitarren” (Anders liveskapar computer art på storbilds-skärm i Milano och Tokyo). “Rocktexten tar sig ton” (rocklyrik-utan-musik-happening på kulturföreningen Tellus i Midsommarkransen). Medverkan i Billgrens Konstkatalogen. Mac Art & Design blir EFX Art & Design och fortsätter distribueras över världen. Konferenser och workshops i olika världsdelar. The emBOX/Brainreactor som ledde fram till det digitala projektet Metalheart – böcker och CD-Rom. Studio Matchbox firar 25 år. En 50-årsdag passeras.
Fullt upp liksom. Det skissas på en internationell platta. Engelska låtar påbörjas men istället kom projektet THE INCREDIBLE GRETSCH BROTHERS (med Peter R Ericson) som samlade en imponerande uppsättning musiker av det jazzigare slaget. Bosse Broberg, trumpet och Anders Widmark på flygel t.ex. Kraftigt omgjorda versioner av äldre sånger stod på programmet. Skivomslaget visar en tokskäggig Anders F, en Peter R i vit tropikkavaj och två skönheter till gitarrer: Gretsch. TV var där och dokumenterade.
Var det här en bra idé då? Jo varför inte. “Kungarike” i genialiskt avslappnad variant är precis så bra som något kan bli. En porlande bäck av fulländade ord och toner. “En Viskning Från Nastassja Kinski” är värd att lyftas fram igen. Fin. “Det Är Inte Snön Som Faller” i lugn version då? Nja… Och att ge sig på “Komedia” kan te sig både dumdristigt och kört, men musikerna lyckas få den precis så maniskt galen som den ska vara. Och nu i nya färger.
De sista åren på millenniet bjöd på en del akustiska Anders F/Peter R-spelningar. Utan kompmusiker uppstod nya sätt att tänka låtar på. Minimalistiskt och expressionistiskt samtidigt. Läckert i intima stilla lokaler, men med risk att blåsa bort i mer bullriga utomhusmiljöer. Allt annat än normaltrubadurigt… Det här var friflygande och livsfarligt lågmält.
Runt år 2000 återkom Anders med sitt eminenta kompband på allvar. Nu med den mer improvisationspräglade attityden. Likt en Dylan på sin Never Ending Tour handlade det om att gå in i materialet, omforma, utveckla, gå vidare. I en alltmer produkt- och produktionsfixerad musikbransch är det ett logiskt steg för musiker som värdesätter en musikalisk upplevelse högre än en radio-anpassad ljudbild. Allt blev möjligt. Klassiker i gräns-överskridande versioner blandades med udda handplockade godbitar och outgivna saker som “Tolv Tiggare” och “Cleaner”. Denna nystart (för vilken gång i ordningen?) medförde också en skrivarkick och plötsligt satt Anders F med 30-40 färska alster. Hög tid för en ny skiva.
Den fullmatade hemsidan www.andersf.com sjösattes under 2003 parallellt med sångväljande till DOM AUTOMATISKA UNDRENS TID ÄR FÖRBI som 2004-skivan kom att heta. Med en albumlängd som en gammal vinyldubbel fick vi här en rejäl dos musik med skön livekänsla och ett sanslöst bildstormande i orden. Och så då fraseringskonstnären Rönnblom i högform.
Det är ett samhälle på gränsen till sönderfall som målas upp. “Det är ett vykort från förödelsen/ En painkiller i bedrövelsen/ Sail along silvery moon.” En värld som skenar, en tröst trots allt. Och så på med den gamla schlagern från filmen Sven Klangs kvintett. (Som ju utspelas i en brytningstid där tradjazzbandet chockas av en vilt improviserande Christer Boustedt.) “Gospel” flirtar med “Mer Än Amerika” och svänger luftigt. “Den Gamla Dammen” – ett elektriskt crescendo. Neil Young i ramlösaland på något skruvat sätt. Annat pekar rakt fram... ut... bort... vidare...
Det är en fragmentarisk tid av postmodernism och sellouts. Men alltid i gränslandet till vad som varit. På gränsen likt den röda tråd som löper genom hela Rönnbloms konstnärskap. På gränsen där sanningar korsbefruktas med varandra och skapar nya bilder. På gränsen mellan sönderfall och beständighet. Mellan krig och fred. Mellan kaxighet och ödmjukhet. Mellan spontan experiment-lusta och konsekvent värdighet. Med ett ben i det förflutna och ett i framtiden. Där man så lätt känner sig hemma och som paradoxalt nog bygger på känslan att aldrig känna sig riktigt hemma. Precis som det är så lätt att känna sig hemma i ett Rönnblom-album, må det vara en “Komedia”, en “Måsarna”, en “Våld” eller vilken som helst, och samtidigt för varje lyssning finna något nytt. En formulering som öppnar sig. En låt man aldrig tänkt på tidigare. En hemlighet att samla.
Och här kommer F-BOXEN in. Nu finns den. Hela sortimentet på CD. Färdkost för fosterlandet. Bara att smaka sig igenom. Ta en kaka till. Resan fortsätter.
